Äntligen
19 dagar och 5 timmar, sedan lyckades jag äntligen få tag den eländiga fyllningen i denna biabädd! Om jag bara hade fått jobba ifred hade jag lyckats tidigare, men matte har nog varit hök i sitt tidigare liv!? Nu kanske jag kan få en egen, anpassad till min storlek! Eller..., det kanske inte var någon merit att slita sönder den första? Ryktet att mina bröder fått ner en bit kökstapet får mig att längta hem.. det hade ju jag gärna hjälpt till med!
Nu är bilen tillbaka och ordningen kan bli mer normal imorgon. Ett par dagar har vi åkt buss, och det var ju en upplevelse i sig. Tydligen ska man alltid springa till bussen (fast de går var 10:e minut), så det där med att få en liten rastningspromenad kan jag ju glömma just då. Två gånger har jag charmat busschaffören och vi har åkt gratis :-)
Sen har vi infört förrätt till frukost(!). Tre mornar i rad har jag först fått lite leverpastej & sedan vanliga maten. Lite trevligt, hoppas det är något bestående? Matte såg elakt nöjd ut och pratade något om "avmaskning", så det är möjligt att jag trots allt blivit lurad?
// Nova
Kommentarer
Trackback