Årstaviken runt
Efter en turistdag i Borghom tröttnade jag på utfall mot mötande hundar. Hundklubben fungerar bra, hunddagis sköter hon sig alltid, men med mig är det 85% risk för hysteriskt skällande och utfall. Givetvis är det svårast i kvarteret hemma, men även andra nära möten är jobbiga. Jag är för alla positiva metoder som finns, men nu inser jag efter 3,5 år att de inte fungerar...
Vi har haft halsbandet på utan att använda det i en vecka för att hon inte ska förstå att det kommer ifrån just halsbandet. Idag var det premiär med skarpt läge, jag försökte varna med ett "nej" innan och sedan en kort dusch. Hon var mycket fundersam vad som hände, vissa går hon förbi utan problem och då var det ett "bra" och godis. Gjorde hon utfall efter mitt "nej" var det dusch och inget mer om det. Nu ska jag ge det 2 månader och sedan utvärdera. Det är oavsett ingen permanet lösning, men hoppas på en hjälp i rätt riktning.
Det jag märker är en förbättring bara jag vet att jag har halsbandet på, troligtvis har jag en helt annan attityd vid hundmöten och det var många hon då gick förbi ändå. Tröttsamt att det alltid är mitt fel när hunden agerar "felaktigt", samtidigt nyttigt att inse.
Ett par dagar kvar på semestern, Dalarna är avklarat och Nova klarade sig helt ifrån fästingar med Expot denna gång. Sen ska det bli mer struktur på hundträning igen!
Kommentarer
Trackback