Funktionär på tävling

   


Lydnadstävling
Hittade ny inspiration att träna lydnad genom att skriva för lydnadsklass tre. Jag kände mig inte långt efter de ekipage som ställde upp, däremot insåg jag att det blir betydligt mera träning innan jag själv ställer mig på tävlingsplanen.

Många använde flera dk och fick ändå poäng, jag har själv svårt att avgöra i skarpt läge när det är värt att ta ett dk. Det är ju givetvis bättre att få poäng än att nolla momentet om det finns möjlighet att bli uppflyttad, men det kan bli inlärt för hunden att det "ingår" i momentet. Svårt!

Avslut på momenten, många fick neddrag för att avslutet var dåligt. Viktigt att detaljträna även ingångar och avlämnanden.

Träningsmotivationen på hunden, kontakt och samspel. Att hitta rätt sinnesstämning på hunden INNAN man går in på planen kändes verkligen viktigt. De som inte har rätt nivå redan vid start tappar för mycket poäng innan hunden kommit igång, även det är en svår förberedelse.


Brukstävling
Idag var det bruksgrenarna och jag hjälpte till på uppletanderutan. Inser hur mycket olika tävlingsformer det finns för hund vilket stressar mig lite. Blev nyfiken på viltspår i veckan när Nova fått prova på det i dagiset's utbildning av elever, lika nyfiken blev jag på uppletande och sök. HUR ska man hinna jobba?


Aktivering egen hund
Avslutade lördagen och april med en runda runt sjön Flaten med min egen hund och Elise/Sigge (Allamigoz). Nova hade vaktat hemmet både igår kväll (av praktiska skäl) och idag (eftersom hon inte gillar skotten i bruksgrenarna). Hon fick avsluta motionsrundan med ett personspår så nu är ordningen återställd i soffan.

Blir nästan trött på mig själv när jag inser vilken tid och kraft jag lägger på hundaktivering. Är det sunt, man kanske borde sitta på stan och umgås mera, träna sig själv och springa lopp, gå på museum och gå stadsvandringar... finns mycket att göra men begränsat med tid. Inser efter en helg på klubben att jag är långt ifrån ensam med överdrivet hundintresse :)


Lätt lastbil

   

Påsken avklarad, även en transport av gräsklippare till Dalarna. Troligtvis finns det begagnade gräsklippare på närmare avstånd än Sthlm, men nu är den i alla fall där. Lånade en liten lastbil för att få med den upp, första parkett för liten hund med tresitsig bil. Hon var helt slut redan i Stäket bara av vindrutetorkarna... Bilsele fungerade bättre än jag trott, men ska hon lämnas ensam i bilen är risken att bältet måste bytas antar jag.




Tankar om ensamhetsträning

Första året jag hade Nova kunde hon inte vara ensam hemma. Hon skällde så fort jag tog ett par nycklar eller en ytterjacka och stressade upp sig extremt. Hon var mycket beroende av mig eftersom vi bodde ensamma och att hon var med mig både hemma och på jobbet, dygnet runt. Vi tränade ensamhetsträning sporadiskt men kontinuerligt under året, men det slutade med att hon stod och skällde hemma och var så stressad att det luktade illa i hela lägenheten när jag kom tillbaka. Att vara lämnad i bilen gick bra, rummet på jobbet hyfsat men inte utan problem.

Man kan inte göra fel, men man kan lära sig olika saker - sägs det.  Avsikten att summera mina erfarenheter är att ge tips till andra, men inget facit. Alla hundar är olika individer och det är en hårfin gräns hur kraftigt man ska säga till dem.

Detta fungerade INTE på min dvärgpinscher:
- Minska utrymmet när hon var ensam
- Vänta utanför ytterdörren tills hon tystnar
- Träna på att vara instängd i bur
- Blomspruta
-Antiskäll halsband

När jag insåg att jag inte skulle orka ha henne kvar som ensamstående hundägare om jag inte kan lämna henne ensam några timmar bestämde jag mig, för att jag måste vinna!

Steg 1:
Ta min nyckelknippa 25 ggr per dag OCH att få tyst på henne, ta den igen osv. Att få tyst på henne innebar att gå emot henne, mota bort henne med min kropp och skälla med mörk röst på henne.  När hon svarade med sänkt kroppshållning slutade jag och backade, inget beröm, tog nycklarna igen. Efter ett par dagar fick jag ta upp mina nycklar utan att hon ”gick” igång.

Steg2
: Sätta på mig ytterjackan 25 ggr per dag, använde samma teknik som med nycklarna. Även detta fungerade efter några dagar.

Steg 3:
Ta både nyckar och ytterjacka 25 ggr per dag, när det var lagom utmaning så hon lyckades började jag närma mig ytterdörren. Ökade svårigheten minimalt mellan att hela tiden mota bort henne och få tyst på henne. Några dagar till och jag kunde gå ut och stänga dörren, låsa och låsa upp dörren i samma rörelse. Jag gick även och öppnade porten i trapphuset för att även det ljudet skulle vara normalt. Efter 3 veckor var jag utanför dörren i 2 min och började tänkta tanken att innan jag kan se en bio har hunden dött av ålder… När hon skällde bokstavligen slet jag upp dörren (som inte var låst), rusade in och skrek och var ”otrevlig”. Att skälla tillbaka matte skulle minsann inte vara någon trevlig aktivitet. Motade in henne långt i lägenheten, tillräckligt att det definitivt inte var roligt.

Troligtvis gick det betydligt fortare att utöka tiden sedan när det sammanföll att jag var hundvakt åt två lugna hundar som utan problem kan vara ensamma. Oavsett tror jag att för vår del var problemet att se mig gå, när vi hade fått kontroll på den biten gick det bättre.

Steg 4
: Mjuk godisboll med labyrint, fortfarande idag använder jag mig av en aktiveringsboll av något slag. Gärna med lite större godisar som inte så snabbt ger utdelning. Nova får sitta i köket medans jag gör mig i ordning, jag lägger ut bollen i lägenheten och innan jag går säger jag ”varsågod”. Hon har nu helt fokus på bollen och är ivrig att jag ska gå. Stressen att bli lämnad är nu iver att få sin boll.

Jag var nära många gånger att ge upp denna träning. Upprepningarna, mängder av gånger, tror jag till slut tog udden även av en dvärgpinscher (och grannar som trodde jag tappat förståndet helt). Mitt mål var helt enkelt att hon skulle tröttna på att jag kom och gick HELA tiden, vilket hon även gjorde.

Om vi klarade detta vill jag nästan säga att alla kan klara det, bara man orkar vara envisare än sin hund!!

Att ha hund som ensamstående tror jag även att man gör sig själv en tjänst av att lämna bort hunden till ett par andra hundvakter som hunden måste lära sig lita på. Efter att Nova varit på hunddagis har hon vuxit med relationer mot andra människor och säkert hjälpt oss i ensamhetsträningen på så vis. Att hon fått en husse har även det underlättat, ju fler som kommer och går hemma desto bättre.

Om man inte vill fråga grannar om hunden har skällt eller inte kan man istället leta på internet efter gratisprogram som spelar in ljud. Jag hittade ett som visade med en kurva om det varit ljud, då kunde jag klicka där för att spela upp vad som hänt innan (posten kom, eller liknande).

Idag klarar hon att vara ensam, mitt samvete går vid 6 timmar. Hon aktiveras ordentligt innan och mitt liv har återvänt efter denna vändning för 3 år sedan.


Konditionsträning

   

Premiär i Hellas för säsongen, fina torra stigar och många backar längs milspåret. Måste erkänna att jag kände mig i smått dålig form Nova bokstavligen fick dra mig fram sista två km.. HUR kan hon orka så hysteriskt mycket när hon i princip inte gått mer än runt huset hela vintern.

Förutom de huggormar vi fick hoppa över i spåret är naturen helt oslagbar, speciellt idag med 16 grader varmt och sol!

   



   


Dag utan tidspress

     

Efter en intensiv höst/vår förlängde jag påskhelgen med ett par dagar extra. En ordentlig sovmorgon, en sväng till universitetet och lämnade in böcker ifrån vårterminen för att sedan möta upp Anne för hundträning utan tidsplan eller kyla. Att passera Sveavägens stress i bil för att en timme senare stå på Tyresö bk med skogen intill är troligtvis det bästa av Stockholm. Även om jag använder kategori stadsliv i väldigt liten mängd :)

Träningen är för min del väldigt lugn sysselsättning, ingen tidsplan på att tävla eller prestera - bara att ha roligt själv och gärna även hunden.

Anne's nya stjärna Zenji (Bazenji) var med och han var förhoppningsvis den tröttaste av alla hundarna efteråt :) Fyra månader och redan större än Nova, vilket kanske inte är så svårt...

   

Boston visar ståtligt hur skicket till konen ska göras...

   

Hoppas resterande dagar av påskhelgen får lika bra väder när det både blir en resa till Dalarna och förhoppningsvis mera hundträning.



Lydnadsplanerna tinar fram

                


                       

Idag var det vårpremiär för lydnadsträning ute i och med en träningstävling på Tyresö BK. Planerna var riktigt torra och fina, men det fick vara både täcke och sittunderlägg för gruppmomenten för Novas del. När det väl blev tid för lydnadsklass III värmde solen och det var underbart vårvädet till och med för en frusen pinne.

Sittande i grupp gick bra, men hon har inte riktigt uthålligheten till 2 minuter ännu. Platsliggandet gick BRA och hon låg som gjuten på sitt sittunderlägg.. äntligen.

Fritt följ körde vi med koppel. Hon är för långt fram men håller bra kontakt. Svårt att träna eftersom jag inte ser hunden om jag inte vrider kroppen. Hon söker ögonkontakt och hamnar för långt fram. Svårt.

Sättande under gång, hon satt sig långsamt och jag gör dk för att se om hon verkligen satt sig.

Vittringen tänkte hon ta första bästa, men ramlade över den rätta på vägen tillbaka. Tog rätt men hade lite väl mycket tugg.

Metallen, greppade den bra, långsam in - den är rätt äcklig ändå.

Jag är nöjd med tanke på den minimala tid vi lagt ner, hon behöver finslipas på alla moment och hitta stadga i transporterna mellan momenten.

Roligt att träffa alla hundmänniskor efter vintern igen! Sköna timmar på hundklubben, hundprat, nya som gamla hundfantaster och en promenad i skogen efteråt!





Att uppskatta det lilla

                   

               

Att komma hem efter 5 timmar och hunden inte ligger klistrad innanför dörren ger en känsla av LUGN. Istället får vi vänta några sekunder innan en yrvaken hund kommer staplandes ut ifrån vardagsrummet, ruskandes bort sömnen ur pälsen. Troligtvis ingen större lycka för de flesta hundägare, men här är det stort. Inget fösta pris på tävling kan slå det... som jag kämpat :)





 

Årets första spår

               



                   

En vecka utan antibiotika och tassen är i normalstorlek. Skönt, hoppas det förblir så.

Vid ett par tillfällen har mitt tålamod brustit de senaste veckorna med denna energiska dam. Det finns ett sätt att få ner henne vibration/skall/vaktande - träna. Idag blev det årets första spår. Testade för första gången att lägga in pinnar i ett 100m (?) långt spår. Första pinnen var hon mest förvånad, vittringspinne mitt i spåret? Andra gången hade vi lekt upp ett visst intresse och visade mer vilja att plocka upp den.

Lagret av kycklingstrupar är nu påfyllt och den minimala frysen är nu upptagen till större delen av belöning och färskmat till hunden.

Målet är att spåra en gång i veckan, får se hur länge jag lyckas hålla det!

Dåligt med spårbild, får hålla tillgodo med en ridhusbild istället :)