NOVA

   

Dagens lärdom, tävla inte Nova två dagar i rad..

För att kompensera vårt eget personbästa igår tog vi ett nytt personlägsta idag. Det var varmt och hon var inte alls i form. Poängsumering: 155

Sittande i grupp -  10
Platsliggning - 0 ställde hon sig när jag lämnade, behöll platsen och lade sig senare
Fritt följ - 8 (tacksam för den)
Sittande - 0 halvsitter, reser sig
Inkallning m ställande - 5 lägger sig, dk vid stannande
Rutan - 0 hittar ätbart och tappar hörseln, jag avbryter
Apportering m hopp över hinder - 7 dk, tugg
Apportering metall - 6,5 tempo, dk
Vittring - 7 släpper på väg in, dk
Fjärrdirigering - 5 flera extra kommandon, flyttar fram
Helhet - 6 "pigg och glad"

Blicken jag fick i fjärren när hon lägger sig nästan på sidan sa mig "Du kan fet-glömma att jag kommer att resa mig!" Hon låg stilla som en sten och tittade på mina 2 kommandon för första skiftet med sina kisande ögon i det brännande solskenet, hon reste sig dock efter 3:e.

Självklart var jag irriterad direkt efter tävlingen, hon gav mig bokstavligen långfingret idag. Bytte hund mot löparskor och ananlyserade tävlingen runt Hellasmilen (utan hund, vilket båda parter var väldigt nöjda med). Hon kan momenten mer eller mindre bra, nu gäller det för mig att hushålla hennes kapacitet så att den räcker till både träning och tävling. Jag har vädligt svårt att inte träna eller peta med något med henne.

MEN - det är fortfarande bara en tävling, det här är en lek. Det finns viktigare saker i livet än att lyckas på tävling, vi är friska och mår bra vilket jag lätt tar förgivet. Tankarna har idag mycet gått till andra människor i min närhet som kämpar mot verkliga förluster och sorger - då känns hundträning som en rätt patetiskt sak att hetsa upp sig över. Önskar det fanns ngt som kunde lindra smärtan av sorg, ni vet att jag tänker på er!

Novas tävlings- och träningsbravader fortsätter, även om de inte följer mina önskemål :)

   

Nyligen fick jag lära mig vad som menas begreppet "blogg-hund", det är en hund som bara har framgångar. Tyvärr är jag lite sent ute att leva upp till det så jag fortsätter som vanligt :)

Idag startade vi utomhus säsongen för lydnadstävlingar genom att tävla i lydnadsklass III på Haninge BK. Det höll inte denna gången (heller) men det hon gjorde var med samarbetsvilja och motivation! Man kan resonera på olika sätt, nära eller långt ifrån, men hade en bra attityd och utförde tävlingen snyggt och prydligt även under transporterna.

Poängen blev 228 och det är vårt första 2:a pris! 

Sittande i grupp - 10
Platsliggning - 5 (reser sig o lägger sig igen)
Fritt följ - 8
Sättande - 0 (även fast det tar emot kan man säga förarfel..)
Inkallning m ställande - 6 (det är ju det där att lyssna och inte springa..)
Sändande m lägg o inkalln (rutan) - 8,5 (segt in, vi har inte tränat i ett hav av maskrosor)
Apportering o hopp över hinder - 7 (tugg och snett sättande)
Apportering metall - 10 (eg ingen fullpoängare, men vi tar tacksamt emot poäng)
Vittringsprov o apport - 7 (tugg)
Fjärrdirigering - 9 (ett dubbelkommando)
Helhetsintryck - 9

Vi slog tre personbästa poäng, FF, rutan och metallen och jag är så här i efterhand väldigt nöjd med hennes insats.

   

Idag svek turen mig på dagens rallylydnadstävling, många nosningar och förarfel (!!?) gav ett underkänt resultat. Jag vidhåller att jag faktiskt snurrade åt vänster och inte åt höger, men det ser ut som vi får nöjet att anmäla till ytterligare en tävling om jag fortfarande vill få uppflytt.

Lagom till säsong har jag återigen lyckats köra slut på dp-motivationen. Till veckan blir det tvångs-vila förutom en privatlektion i tävlingslydnad.

   
         
Trots regnskurar och 8-graders värme levererade Nova en godkänd rallylydnadstävling idag. Nu har vi två av tre godkända tävlingar för att få byta från nybörjarklass till fortsättningsklassen. Tanken är att kunna träna och eventuellt tävla i fortsättningsklass nästa vinter. Idagsläget tränar vi inte alls rallylydnaden, förutom framför tv:n på vardagsrumsmattan när den värsta rastlösheten drabbar mig.

Idag missade vi inget moment/skylt men vi fick avdrag för en nosning och ett antal sträckta koppel - 91 poäng av maximalt 100.

Hon ser verkligen misshandlad ut vid regn, som tur är hade vi uppehåll just när hon skulle tävla. Tack vare att tävlingsbanan var på grusplan var det möjligt för oss att tävla, gräset var alldeles för kallt och äckligt.

Bevisligen kan vi med lite tur klara rallylydnaden hyfsat tack vare lydnadslydnaden, hon är van att träna och är van vid störande omgivning. Svårast för mig är att lära mig banan, sen är det en ypperlig träning av mina egna tävlingsnerver.



 

   

Spåret i lägre klass bruks är ca 1.000 meter och inte 600 meter som jag kalkylerat med. Ut med den stegräknande Iphonen i skogen med 5 pinnar. Från att ha känslan av att vara duktig som lägger långa spår till känslan av panik för att ha gått vilse ligger väldigt nära varandra. Två gånger dessutom, först när jag lägger spåret och även när jag går det med hunden och hon ser ut att ha tappat det för en stund.

Liggtiden var 50 minuter, alla pinnar in på 40 minuter och med 1.200 meter i stegräknaren. En del torra frolic'ar i spåret gör det lättare att se när hon faktiskt befinner sig i spårkärnan. Hon kan ägna en minut åt att inte missa en godis på vägen. En joggare i spåret fixade hon, men lyckligtvis tror jag joggaren korsade spåret bara en gång.

Sen är frågan om vi hinner få upp farten så pass att vi skulle hinna ett spår utan frolic på 25 (!) minuter. Jag börjar förstå varför många har en dunder-belöning i slutet, men då är jag rädd att hon inte plockar pinnarna på vägen.

Kvällens mål var att se om hon överhuvudtaget orkar spåra så pass lång sträcka, vilket gjorde bra. Nu är det bara resten kvar :)

   
                   (gillade placeringen av svansen på kortet)


Inlärning sägs behöva ett visst antal upprepningar, lite olika många beroende på ras. Sen ska man inte blir arg på hunden vid "fel" utan bara vara glad och belöna ett önskvärt beteende. Rent teoretiskt. Men jag kan erkänna att jag ibland blir .. arg.

Igår drog Nova åt helt fel håll vid skicket till rutan och jag sprang efter - väl ikapp lägger hon sig som en skalbagge med alla tassarna i luften utan att jag petat på henne. Mitt kroppsspråk avslöjade min sinnesstämning, *gissar jag*. Detta skedde EN gång. Vad gör hon idag - springer med bra fart iväg i samma vinkel FRÅN rutan och kastar sig ner i ett läggande. Varför behöver hon inte samma mändg upprepningar på felen som vid ett rätt utförande!? Bara att börja om och göra rätt.. DP'n vinner igen och springer till rutan och äter köttfärs, mutad och lycklig.

Fick en ny underhållande kommentar efter jag avslutat träningen på hundklubben: "Förstod inte vad du stod på plan och viftade med armarna om innan jag så att du hade en liten hund med dig!"

Snyggast utförandet blir alltid när hon verkligen VILL göra momentet, vilket i sig är utmaningen med att träna hund. Att belöna så att hon förstår och vill samma sak som mig, hur svårt ska det vara.

   
   


Värme, sol och fyra dagar ledigt. Två längre spår, träning på tre olika klubbar och funktionär på hemma klubbens lydnadstävling. Två träningskompisar har fått första pris och uppflytt i klasserna, en Bostonterrier som klarat tvåan och en Basenji i ettan - snyggt jobbat!