NOVA

                                           

Träffade en pinscherägare på klubben idag, hon hade fått jobbat med metallapporten länge (1 år) innan hennes hund hade greppat den bra. Smått stressad över all hundtränings-probelm som dyker upp så fort ett annat moment börjart fungera snurrade tankarna på lösningsförslagen ta form redan på väg hem. När jag införskaffade Novas metallapport för drygt en månad sedan sprang hon ått motsatt håll när den kom fram, då gav jag upp och insåg att LKIII kändes långt borta o tänkte sälja den på Tradera istället (apporten, inte hunden).

Kvinnan på klubben hade tejpat sin apport, o långsamt skalat av mer o mer av tejpen... Smått förvånande fungerade det även på Nova... till och med så jag kunde ta bort tejpen helt samma dag. Det var läskigt, men hon hämtade den utan tejp! Men sen hade hon glömt det efter en halvtimme, så jag fick backa tillbaka lite igen.

Första gången med skott blev som sagt katastrof, en livrädd hund som skulle fly ifrån mig. Vi var alldeles för nära (50 m) och det var alldeles för mkt skott (20 min skott). Ett smalt halvstryphalsband gjort inte det hela mindre panikartat.

Nästa tillfälle var jag mer förberedd, dvs hade sele och långlina på - och ca 700 meter till skytten. Endast 4 skott under några minuter gick bra utan att hon vart okontakt bar.

Jag har letat på nätet efter kurser eller hundpsyologer som bearbetar skott, många vill ta betalt - men ingen kunde ge mig en anledning att gå kurs.. En grupp med skotträdda hundar som lyssnar på ljud-cd tror jag inte alls är vad vi söker. Avstånd & att jag inte reagerar är min teori som kan fungera.

Idag var vi intill Hackstabanan i Tullinge och lyckades få ihop 30-40 skott under 45 minunter. Jag hade ändrat min taktik ifrån att kasta ut godis vid skott som sysselsättning till att rent blankt strunta i hunden. Istället låtsades jag leta svamp, utan större lycka, men Nova fick hänga på i sele o flexi (första användningsområde som flexi passar oss). Skogen var tillräcklig för henne att ha som sysselsättning. Hon reagerade o ville gärna gå undan, men efter en stund var hon ändå kontaktbar hela tiden. Hon kunde hoppa upp på stenar o leta kottar även fast skotten ven i luften ca 70-80 meter bort. Det syns på sista bilden att svansen är låg och öronen hör skott, men det är väldigt långt ifrån hur det varit innan!


                            


Otroligt nöjd med vår insats åkte jag vidare till SSBK och tänkte träna i lugn o ro. Hade glömt att det var brukstävling, så det var inte speciellt lugt, men bra träning fick vi ändå :)