2012-09-29
Höst, fuktigt väder och kyliga promenader. Lydnadstävlingarna känns väldigt avlägsna när jag står fullt påklädd i hallen och försöker med alla kommandon jag har att få hunden till dörren utan framgång. Visar godis i fickan och försöker låta betydligt roligare än jag känner mig när humöret börjar sina. Kastar godis halvvägs mellan oss för att lura henne närmare, men nej tack. Den har hon gått på förut. Jag går ut i trapphuset och stänger dörren, går in igen för att vilja se min hund "förstörd" att hon inte fick följa med. Möts istället av en blick som utvisar en svag förhoppning att jag varit ute klart för idag?
Även denna gång fick jag ligga på magen på golvet vid dubbelsängen för att dra ut den morrande hunden.
Det är fasionerade vad motivationen är viktig för hunden. Det spelar ingen roll om hon kan det jag säger åt henne att göra om hon inte vill göra det.
Kommentarer
Postat av: Catrine o Twix
Åhh.. Jag känner så väl igen det där.. Exakt så. Med Milly då. Vi brukade fösa ner henne från soffan med en kudde (för att undvika risken för nyp i fingrarna)... Tänk att det kan vara så fruktansvärt hemskt att gå ut i dåligt väder! Nu för tiden tycker jag att det är ganska roligt att gå ut i regn, känns himla lyxigt med en hund som är lika glad även om det ösregnar ;)
Postat av: Karin
Haha, för mina kommer tvärniten i porten ut. Då de liksom "upptäcker" vad smattret mot rutan var för nått! :)
Trackback